JORDBÄVNING!!
SHIT! Vaknade precis av att hela huset skakade! Först hörde jag nagot som lät som att nagon bankade pa fönstret och min första tanke var: Vad gör Edo (var housekeeper) här NU? När sängen ocksa började skaka förstod jag att detta kan bara vara en sak: JORDBÄVNING!
Jag lindar in mig i täcket och gör det enda instinktivt rätta, springer ut pa framsidan. Jag ser hur fler människor kommer ut ur sina hus, alla i sina bästa sovkläder da klockan var strax efter 07.00. Väl ute sa inser jag att jordbävningen är över, den varade i ungefär 20 sekunder. Trots detta skakar jag som aldrig förr. Sa nu är klockan halv atta pa morgonen det finns inte en chans att jag somnar om igen. Far försöka underhalla mig själv bäst det gar tills den mer humana timmen slar. Tills dess skall jag försöka sluta skaka...
Vem är det som lever rövare pa mitt tak?
Okej, ni vet hur det är när man flyttar till ett nytt ställe; alla underliga ljud far hjärtat att bulta lite extra. Det tar ett tag innan man lär sig känna igen ljuden och vad det är som orsakar dem. Hittills har jag vant mig vid rören som later lite da och da samt brummandet fran AC:n. Ett ljud som jag dock inte förstatt mig pa är de underliga ljuden fran taket. Jag har i godan ro suttit och kollat flera avsnitt Little Britain (surprise!) och därmed kunnat analysera de mystiska ljuden. Min analys är att det antingen är katter som lever loppan eller fladdermöss. Samtidigt kan jag sitta och lyssna pa mina fantastiska vänner, ödlorna som ger ifran sig ett ljud som liknar "splat" (tänk liten, liten kycklingfile som läggs pa en skärbräda) varje gang de hoppar ner fran diskbänken/bordet. Ah, sweet, sweet Bali-life.
Please, someone come save me!!
Lilla britannien
I förrgar köpte jag som bekant säsong 1-3 av Little Britain och jag har hittills plöjt igenom hela säsong ett och tva och har akt pa ett ofantligt antal skrattattacker! För er som inte sett det, börja kika pa detta avsnitt and I think you'll all be hooked:
Feber
Jag tror bestämt att jag fatt lite feber, har svettats som aldrig förr idag och pa kvällen när jag akte hem fran min middag/riktigt sena lunch sa frös jag. Nog för att jag brukar vara lite frusen om kvällarna men idag frööös jag verkligen. När jag kollade väderleksrapporten sa insag jag att det kanske inte är feber. Det är ju faktiskt kyligt ute nu.
Glädjande nyheter
Jag har riktigt goda nyheter (särskilt riktat mot min hanande familj):
ÖDLESVANSARNA ÄR BORTA! Jag tog mod till mig igar för att plocka upp dem och den här gangen svek det inte. När jag stack ned min pappersinlindade hand sa fanns där inga svansar! De hade mirakulöst nog spolats ned i vasken och min dag var gjord. Jag behöver numer inte oroa mig för ruttna svansar i vasken. Lesson learned, lämna aldrig Milo framme sa att ödlorna far en simtur...
En mörk natt...
Igar, mitt i ett avsnitt av Little Britain, sa gick strömmen. POFF sa det och allt blev kolsvart, sag knappt ens handen framför mig. Det enda som gav en gnista ljus, och hopp, var min dator som hade lite batteri kvar sa jag satte mig där och fördrev tiden en stund. Efter ca 30 minuter kom strömmen tillbaka och da var det dags för mig att äta. Jag fick ocksa SMS av min nyfunna vän, han som hjälpte mig med körkortet att de satt i Sanur och drack lite öl. Sa jag tänkte att det kanske var dags att ta min öl-oskuld pa Bali, nu när jag trots allt har aldern inne sedan en vecka tillbaka. Pa väg till Sanur är det fortfarande partial strömavbrott och rödljusen fungerar inte riktigt. Tack och lov var det inte sa mycket trafik och resan till Sanur gick snabbare än nagonsin. Väl Sanur var det mer eller mindre bara en klubb/bar/pub som hade el sa vi satte oss pa nagot ställe som heter Arena, en pub so verkligen andas England. Där var 90 % britter (varav min vän Dougie utgjorde en del) och 10 % andra, det vill säga den lokala personalen och jag.
Efter tva öl pa Arena hade vi fatt nog av England sa vi begav oss mot "centrala" Sanur och hittade ett ställe där elen var av men de hade fullt av värmeljus. Där satte vi oss och beställde ytterligare fler Bintang. Det blev en mycket trevlig kväll, trots strömavbrott. Dessutom fick jag chans att träna pa min indonesiska da vi satt pa en inhemsk bar med lokal personal och Dougie som spenderat ett antal manader pa denna ö. Idag skulle man kunna tro att jag är bakis men efter fyra öl sa kan jag garantera er att, nej, jag är inte bakis. Dock tror jag att jag akt pa nagot da jag misstänker feber. Men det är bara att bita ihop och fullfölja dagens schema som bestar av en punkt: aka ner till flygplatsen och boka biljett fran KL-Tioman.
Tanken var ocksa att Dougie skulle lära mig surfa idag men med tanke pa vinden som ilar här i stan sa vagar jag mig inte riktigt pa vagorna nere i Kuta, som vanligtvis är höga nog. Det far bli en annan dag. Nu - dags för dusch och sedan en moppetur ned till flygplatsen. Hej sa lange!
'Laglig'
Da var jag (nastan) laglig! Har fixat mitt internationella körkort och är numera britt och bor pa 23 Bridge Street i London, what a dream!
Försök att bortse fran my fugly picture...
Saya rumah di Bali
By request laddar jag nu upp bilder pa min enkla boning här pa Bali. Ni far bara se undervaningen, orkar inte ta bilder pa ovanvaningen som är rätt trakig. Bara tre rum som ser likadana ut och ett "allrum" där TV:n visar kassa indonesiska program dagarna i ända...
Välkommen till Plaza de Möller!
Min arbetsplats/kök
Här kopplar jag av efter en hard dag...
My room!
HJÄLP!
Nu tror jag att en ödla sitter typ bakom örat pa mig! Hörde det äckliga ljudet alldeles för nära mig. Jag avlider...
BERHENTI!
Ooops, var precis ute pa en runda med moppen och blev stoppad av polisen! Hade legat och solat, alldeles fridfullt pa stranden i Sanur och var pa vag hem, hungrig som en varg. Da, all of a sudden, vinkar en polis in mig till sidan och ber att fa se registreringsbevis och körkort. Jag har inget Balinesiskt körkort men halar da käckt fram mitt svenska körkort och fladdrar med ögonfransarna och slänger med mitt blonda har. Till ingen nytta, polismannen är obeveklig och förklarar för mig att mitt svenska körkort inte gäller här och att jag skall betala Rp200.000 (dvs ca 160 SEK) och jag är i chocktillstand! Det finns inget pa Bali som kostar sa mycket, förutom kanske en anställds manadslön. Tack och lov sa har tva brittiska killar precis ocksa blivit stoppade och den ena av den pratar indonesiska. Han säger till polisen att jag är hans kompis och inte skall betala mer än Rp50.000. Här mjuknar polisen äntligen och jag far aka därifran, Rp50.000 fattigare. Tack kompis! Vi stannar senare en bit bort och mina nyfunna vänner förklarar att de kan hjälpa mig fixa ett balinesiskt körkort. Hur det skall ga till har jag ingen aning om men jag skall ta mig till Kuta imorgon och möta upp dem och da kan jag köra moppe "lagligt".
Pa tal om nagot helt annat sa har jag ju tidigare tagit upp fenomenet med det försvunna F:et här pa Bali. För att spä pa detta ytterligare skall jag nu börja kalla mig själv för Fiffi da jag presenterar mig för indoneser. Kan bli en spännande iakttagelse, da jag antar att Fiffi här istället blir Pippi. Jag aterkommer med uppdatering angande detta.
En annan sak som really grinds my gears är att de vid nästintill alla rödljus försöker pracka pa folk dagstidningar. De fragar vart man kommer ifran och fran ingenstans halar de upp en svensk tidning (vet inte hur gammal den kan vara, men jag är inte intresserad i vilket fall). Nu har jag försökt mig pa en ny metod, anammad fran min far, och säga att jag är fran Island. Har inte sett en enda islänning här sa jag tänkte att nej, isländska tidningar finns inte här. Men ack sa fel jag hade. När jag sa att jag var fran Island sa slänger de fram en isländsk tidning. Vad är oddsen?
Trouble in paradise
Nu har jag spenderat en vecka här i huset igen och redan har ett flertal problem uppstatt. Det första handlar om min dator; min å-knapp fungerar lite som den vill och da inte i samstämmighet med min vilja. Sa när jag äntligen fixat internet sa lägger den vitala knappen helt av, tillsammans med ett fatal andra knappar! Dessutom sa har mitt topcase, än en gang, pajat. Detta är dock minor problems som kommer lösa sig sa smaningom.
Nu till det stora, riktiga problemet. För er som inte känner mig sa har jag nagot av en fobi mot djur (om det inte är söta, ulliga kattungar/hundvalpar). Första dagen da jag kom tillbaka efter min semester fungerade inte min moppe och jag tvingades ga till internetcafeet och till min middagsrestaurang. Detta resulterade i att jag mer eller mindre blev attackerad av vildhundar! Jag var utom mig av rädsla! Men samtidigt är inte de galna hundarna mitt största problem utan det är ÖDLORNA! They're ALL OVER! Särskilt pa ställen där jag är. Häromkvällen var jag ute en stund och hade da rakat lämna kvar ett glas Milo pa diskbänken. När jag kommer hem funderar jag inte särskilt mycket över det förrän jag hör att det skvalpar fran glaset och vid närmare titt sa ser jag inte mindre än tva groteska varelser där i. Jag samlar mod ett bra tag och bestämmer mig för att rädda dem (nagot jag bittert angrar nu i efterhand). Min räddningsaktion var till en början lyckad, trodde jag. Ödlorna var fria och levande. När jag senare besöker köket för att se om de förflyttat sig fran vasken sa ser jag till min förskräckelse att SVANSARNA ligger kvar!!! För en stund höll jag pa att svimma! Vad skulle jag göra med svansarna? Jag tänker da inte ta i dem, hemska tanke. Da far jag den briljanta iden att försöka spola ned dem men inser snabbt att de är för feta för att rinna ner i avgrunden, där de hör hemma. För att sammanfatta denna lilla historia sa har jag nu tva äckliga ödlesvansar i min vask och jag har inte modet att plocka upp dem (jaja, jag vet vad ni tänker - vad kan hända? Inget! MEN, de är fortfarande sjukt äckliga!)
Sa, om det är nagon som befinner sig pa Bali och inte har denna fobi mot ödlehelveten, feel free to come and pick them up!
För att inte klaga allt för mycket, da det känns nagot obefogat med tanke pa hur bra jag egentligen har det sa kan jag tillägga att jag bokat biljett och skall aka pa semester. Den 25e september aker jag tillbaka till Tioman Island och atervänder till Bali den 3e oktober. Skall bli skönt att komma iväg lite, haha! Dessutom sa har det löst sig med mitt lilla problem med visum här i landet. Jag trodde till en början att mitt visum bara gällde i tva manader men när jag kom fran Malaysia förra veckan sa fick jag ytterligare 60 dagar i landet. Det visade sig att jag alltsa far 60 dagar varje gang jag aker in i landet vilket innebär att jag maste aka pa semester var 60 dag. Inget mig emot sa nu börjar jag fundera pa vart jag skall aka i december. Australien? Vietnam? Kambodja? Möjligheterna är oääändliga!
Lost in translation
Jag är nu tillbaka på Bali sedan ett antal dagar och hittills har jag hunnit med att köra vilse tre gånger då jag letat efter ett och samma köpcentrum. Då jag återvände till Bali insåg jag att jag inte orkar åka upp de 100 m. till Internetcaféet varje gång jag vill kolla mailen/facebook/prata med familjen så jag beslutade mig för att skaffa internet hemma.
Detta var lättare sagt än gjort. För att skaffa internet gäller det, till att börja med, att veta var man kan skaffa det. Jag började fråga runt och fick mest nervösa huvudskakningar som svar. När jag till sist mötte en människa som var vettig nog att prata en gnutta engelska så hänvisade han mig till ett köpcenter som heter RIMO där de bara säljer elektronikprylar. Med stor förväntan hoppade jag på min racerbike och gav mig av. Detta resulterade dock i en timmas förgäves sökande efter detta förbannade köpcenter. Då hungern blev för stor åkte jag hemåt för mat för att sedan ge sökandet ett nytt försök. Än en gång slutade det med att jag sökte i en timma utan att hitta. Observera att jag otaliga gånger under resans gång frågade människor efter vägen. Alla var hjälpsamma nog att peka i olika riktingar. Olika, as in alla pekade åt skilda håll. När det blev mörkt gav jag upp hoppet igen och åkte hem och sov, fortfarande internetlös.
Igår var jag redo att ge det ett nytt försök men tänkte att jag skulle vara lite smart och använda mig av Google Maps. Vid en närmare titt på kartan gav det mig inte mycket mer upplysning än alla människors pekande åt olika håll. Denpasar är inte en lätt stad att hitta i. Efter ytterligare en timma hittade jag trots allt och det visade sig att jag passerat RIMO flera gånger. Jag skulle nog vilja kalla köpcentret för RCT (som det står på byggnaden) och inte RIMO, som det verkar kallas i folkmun... Hur som helst så hittade jag i alla fall dit, hittade in och hittade till och med stället som säljer "donglar". Så efter mycket om och men så har jag nu internet HEMMA! Det är faktiskt ganska snabbt, om man jämför med vad jag haft för uppkoppling de senaste sju veckorna (inget emot vad vi har hemma, but still).
På tal om sju veckor, det är nu så lång tid jag varit hemifrån. Det har gått så ofantligt snabbt att jag inte vet om jag vill komma hem 'redan' i januari... Vi får se. Anyways, efter dessa veckor har mitt 'svensk-mat-abstinens' utvecklats till ett riktigt craving och jag passade på, då jag var i Kuala Lumpur, att åka hem. Eller till IKEA i alla fall. Där inhandlades kaviar, Marabou-choklad och Ballerinakex och jag uppslukades av den svenska atmosfären. Det kändes nästan som att vara hemma. Dessutom ser IKEA ut likadant som hemma så jag skulle nog kunna hitta där inne lika bra som back home.
Detta var lättare sagt än gjort. För att skaffa internet gäller det, till att börja med, att veta var man kan skaffa det. Jag började fråga runt och fick mest nervösa huvudskakningar som svar. När jag till sist mötte en människa som var vettig nog att prata en gnutta engelska så hänvisade han mig till ett köpcenter som heter RIMO där de bara säljer elektronikprylar. Med stor förväntan hoppade jag på min racerbike och gav mig av. Detta resulterade dock i en timmas förgäves sökande efter detta förbannade köpcenter. Då hungern blev för stor åkte jag hemåt för mat för att sedan ge sökandet ett nytt försök. Än en gång slutade det med att jag sökte i en timma utan att hitta. Observera att jag otaliga gånger under resans gång frågade människor efter vägen. Alla var hjälpsamma nog att peka i olika riktingar. Olika, as in alla pekade åt skilda håll. När det blev mörkt gav jag upp hoppet igen och åkte hem och sov, fortfarande internetlös.
Igår var jag redo att ge det ett nytt försök men tänkte att jag skulle vara lite smart och använda mig av Google Maps. Vid en närmare titt på kartan gav det mig inte mycket mer upplysning än alla människors pekande åt olika håll. Denpasar är inte en lätt stad att hitta i. Efter ytterligare en timma hittade jag trots allt och det visade sig att jag passerat RIMO flera gånger. Jag skulle nog vilja kalla köpcentret för RCT (som det står på byggnaden) och inte RIMO, som det verkar kallas i folkmun... Hur som helst så hittade jag i alla fall dit, hittade in och hittade till och med stället som säljer "donglar". Så efter mycket om och men så har jag nu internet HEMMA! Det är faktiskt ganska snabbt, om man jämför med vad jag haft för uppkoppling de senaste sju veckorna (inget emot vad vi har hemma, but still).
På tal om sju veckor, det är nu så lång tid jag varit hemifrån. Det har gått så ofantligt snabbt att jag inte vet om jag vill komma hem 'redan' i januari... Vi får se. Anyways, efter dessa veckor har mitt 'svensk-mat-abstinens' utvecklats till ett riktigt craving och jag passade på, då jag var i Kuala Lumpur, att åka hem. Eller till IKEA i alla fall. Där inhandlades kaviar, Marabou-choklad och Ballerinakex och jag uppslukades av den svenska atmosfären. Det kändes nästan som att vara hemma. Dessutom ser IKEA ut likadant som hemma så jag skulle nog kunna hitta där inne lika bra som back home.
Home away from home
Ytterligare en sak jag längtat efter är SUSHI. När jag är hemma äter jag det minst en gång i veckan och här på Bali har jag inte hittat något ställe som serverar det. Efter mina tre timlånga turer runt om Denpasar hittade jag dock en billboard som promotade sushi och det fanns på hela tre ställen! Jag begav mig därför ner till Kuta för att leta reda på den japanska delikatessen och fann det så fort jag kom dit. Lyckan var gjord! Efter att ha sett prislappen fick jag dock en smärre chock men med tanke på världens craving så blundade jag för den tills det var dags att betala. Kan i alla fall säga att det var den bästa sushin jag ätit i heeeela mitt 21 år långa liv.
Innan jag lämnade Tioman Island firade vi som sagt min födelsedag. Dagen innan hemfärd bjöds det på BBQ hos härliga Fisherman Divers. Det visade sig också att två vänliga själar varit och införskaffat varsin tårta for moi. Alla som ville, och inte ville, käkade tårta tills den sprutade ur öronen på oss. Men gulligt var det i alla fall.
Happy birthday to me x2
Bildkvallen är kanske inte den bästa men you get the point. Nu är det i alla fall dags för mig att hoppa i bikinin och bege mig mot stranden i Sanur. Ska försöka beställa jus jeruk istället för jus jerapah den här gången. För några veckor sedan försökte jag mig på att visa mina indonesiskaskills då jag skulle beställa apelsinjuice. Det slutade med att jag försökte få dem att göra giraffjuice.
Pind?
Haha, glömde ju berätta! Jag tycker att det är tämligen fascinerande att indoneser uttalar vissa ord annorlunda. Hittills så har jag kunnat förstå dem relativt väl men då jag smsade med moppeuthyrningen häromdagen blev jag något konfunderad. Det hela började med att de frågade efter min adress för de skulle kolla på min moppe, av någon anledningen. Jag talade dock om för dem att den är inlåst i mitt garage och ingen bor i mitt hus i nuläget. Hur som helst så åkte de i alla fall upp till mitt område och skickade ett sms om att 'they had pind my house'..?! Okej att de inte böjer orden till rätt tempus men PIND?! Jag har dock fått förklarat för mig att bokstaven F inte finns i deras vokabulär och därför uttalar de F som P. Makes sense? No..
När jag ändå håller på så måste jag berätta att jag förmodligen träffat världens längsta man och här följer beviset:
När jag ändå håller på så måste jag berätta att jag förmodligen träffat världens längsta man och här följer beviset:
Okej, jag är inte lång men detta är ABSURT. Han måste varit närmare tre meter!
Två dagar i alkoholens tecken
Som rubriken lyder så har det blivit två dagar av festande. Det hela började i förrgår då jag, i brist på annat att göra, satt och hängde utanför dykcentret. Den dagens dykare har precis återkommit från vattnet och sätter sig och samtalar med mig. Efter vi presenterat oss för varandra börjar de bjuda på öl och med tanke på att klockan var efter lunch så tackade jag inte nej. Ölen flödade hursomhelst tills det var dags för duschen innan middagen men satte igång igen när det var dags för BBQ och det obligatoriska barbesöket (det är det enda man kan göra här på kvällarna).
Anywayz, väl i baren så satt jag med mina nyfunna vänner (som var indier/malayer, måste tilläggas) och vi satt och sipprade alkohol i godan ro. Rätt som det var så dyker det upp ytterligare sex indier som enligt källor druckit minst tre flak öl under dagen. Därefter börjar det spelas panjabi/indien-musik och the indian people just went CRAZYYYY! Jag har aldrig sett fullvuxna (??) människor dansa så som de gjorde - hilarious. Det var nog inte en enda person i den baren som inte var svettig, antingen from dancing or from laughing haha!
Gårdagen å andra sidan började lite lugnare och första drinken intogs inte förrän runt åtta-nio - på kvällen. Med tanke på att folk dyker dagarna i ända här så beslutade man att min födelsedag skulle börja firas redan igår med tolvslaget som peak. Det skålades och hojtades tills det var dags för nedräkning för my upcoming 21st bdayyyyy! Kan inte fatta att jag fortfarande tycker det är så fantastiskt att fylla år. Fast å andra sidan innebär min nuvarande ålder att jag är myndig all over the world och till och med tillåten att dricka öl på Bali...
Hur som helst, här kommer alkoholinfluerade bilder från de två gångna dagarna. Tyvärr är internet så cp-långsamt så jag pallar inte ladda upp de seriösa bilderna.
Anywayz, väl i baren så satt jag med mina nyfunna vänner (som var indier/malayer, måste tilläggas) och vi satt och sipprade alkohol i godan ro. Rätt som det var så dyker det upp ytterligare sex indier som enligt källor druckit minst tre flak öl under dagen. Därefter börjar det spelas panjabi/indien-musik och the indian people just went CRAZYYYY! Jag har aldrig sett fullvuxna (??) människor dansa så som de gjorde - hilarious. Det var nog inte en enda person i den baren som inte var svettig, antingen from dancing or from laughing haha!
Gårdagen å andra sidan började lite lugnare och första drinken intogs inte förrän runt åtta-nio - på kvällen. Med tanke på att folk dyker dagarna i ända här så beslutade man att min födelsedag skulle börja firas redan igår med tolvslaget som peak. Det skålades och hojtades tills det var dags för nedräkning för my upcoming 21st bdayyyyy! Kan inte fatta att jag fortfarande tycker det är så fantastiskt att fylla år. Fast å andra sidan innebär min nuvarande ålder att jag är myndig all over the world och till och med tillåten att dricka öl på Bali...
Hur som helst, här kommer alkoholinfluerade bilder från de två gångna dagarna. Tyvärr är internet så cp-långsamt så jag pallar inte ladda upp de seriösa bilderna.
Någon sorts shot som dricks utan att använda händerna. Vi tyckte faktiskt om dem, trots våra ansiktsuttryck
'Flaming Lamboughini' - anledningen till att jag gick hem innan festen knappt börjat
Tiden går fort...
Usch, snart är min vistelse på Tioman över.. Har spenderat drygt två veckor här och åker tillbaka till Bali på tisdag. Alltid lika tråkigt att lämna detta stället men jag har haft en riktigt skön semester och träffat massa härliga människor. Förhoppningsvis kommer några utav mina nyfunna vänner och hälsar på mig på Bali i alla fall!
Under tiden som gått så har jag både hunnit påbörja och avsluta en Rescue Diver kurs. Tyvärr så är jag ingen Rescue Diver än på grund av att själva upplägget inte riktigt fungerade för mig. Men jag har fortfarande gott om tid på mig att göra den på Bali eller någon annanstans. På grund av denna kurs så har jag inte direkt hunnit sola något men idag är det strååålande solsken så det är snart dags för mig att bege mig ut, käka frukost, smeta in mig i babyolja (för att skydda mig mot mördarsandflugor) och lägga mig och steka i solen.
Som tidigare nämnt så skiljer sig inte dagarna särskilt mycket ifrån varandra men det är skönt att kunna slappna av lite innan "allvaret" drar igång på Bali igen när jag kommer tillbaka.
Nu är det dags för frulle...
